Jag har blivit en rädd person. Insåg det efter att ha stängt dörren framför näsan på en gubbe från hyresgästföreningen. Det knackade på dörren och jag öppnade. Kan såhär i efterhand inte förstå hur jag kunde göra det. Jag kollade i kikhålet, kände INTE igen mannen, och öppnade dörren. Puckoerika!För lite drygt två månader blev jag förföljd hela vägen från tunnelbanan ham till porten. Det var sjukt obehagligt och jag blir fortfarande illa till mods när jag tänker på det och på vad som kunde ha hänt.Så hur kan jag efter det öppna dörren för en främmande man?Det kunde ju varit ett cyko eller en våldtäcktsman. Nu var han helt ofarlig och ville att jag skulle vara med i hyresgästföreningen. Men ändå. Hur tänker hyresgästföreningen när de går runt och knackar dörr. Trodde inte det förkom längre bortsett från jehovas och majblommor. Jag tycker det är obehagligt. Portkoder finns för att bara de som bor i hust ska komma in. När jag är hemma vill jag vara totalt ostörd. Inte bli påprackad någon i dörren.Fy skäms hyresgästföeningen!

I statistikprogramet Orvesto Konsument 2006:3 kan man få veta en massa interssanta saker. Tex så kan man be sin kollega göra en körning på sig själv.Det visade sig att jag är rätt ovanlig. En på 8 tusen faktiskt. Jag är mellan 20 och 24 år, heltidsarbetande, kvinna med mer än två års universitetsstudier. Det är bara 8000 personer i sverige som är så. och ja, ni kan få berätta för folk att ni känner mig...

Igår hade jag feber igen 37.8 men idag när jag vaknade var den borta. Så jag låtsas som att jag inte alls är sjuk utan ska ikväll han en rolig kväll med min roliga kollega karin. Ordet roligt förbryllar mig lite. Vill man vara en rolig person?Jag, Johnny Depp och Justin varpå filmpremiär här om veckan. Då såg det ut såhär:

Till samlingen av mindre filosofiska inlägg vill jag bara lägga detta, där jag tänker berätta att en kollega och jag insåg att vi måste dricka en massa vin imorgon för att inte tröttna på varandra. Det var länge sen det hände nått kul på jobbet så vi får helt enkelt fixa det på fritiden. Har man aldrig kul tror man till slut att det beror på personen man aldrig har kul med. Men så är det ju då rakt inte. White Wine on Wednesday helt enkelt.En fin text av alanis morriset:sometimes is never quite enough, if you´re perfect.dont forget to win first place, dont forget to keep that smile on your face.be a good girl, try a little harder, make me prouder.

Är det så att man måste vara på väg mot nått hela tiden? Jag har försökt tro att det inte är så, att man faktiskt kan vara i nuet och tycka att det är bra. Men jag har nästan insett att det inte funkar. Man är ständigt på väg.Människan är enda djuret som vet att det ska dö. Kanske är det därför vi hela tiden funderar över vad som händer härnäst. Vi måste liksom ta vara på varenda sekund för vi vet att de kommer ta slut.Det kan ju vara en bra sak. Att ta vara på varenda sekund. Vi utnyttjar allt till bristningsgränsen för att tillfredställa våra behov för stunden, och för vad vi tror vi vill nästa vecka eller om ett halvår. Men gör inte det oss väldigt beräknande, kräsna och självcentrerade? Måste man verkligen veta vad som är rätt för en själv hela tiden? Ska man ens försöka räkna ut vad ens handlingar varje dag får för resultat i hur man mår i framtiden? Kan vi inte istället bara vara just här, just nu. Tänk va skönt.

Hade glömt bort att det var såhär att jobba. Man hinner ju inte tänka fördigt sina tankar utan att bli avbruten. I dont like it. Idag har vi diskuterat småcitrus familjen, vilka som ingår, vem som är godast och så vidare. Vi kom fram till att vi mest gillar klementiner. De är lätta att skala och så har de inga kärnor.Och så har vi kollat på den här filmen oxå.http://www.youtube.com/watch?v=s1Qt52fn9O8

jag såg en silverfisk idag i badrummet. blääää. jag blev rädd och har nu googlat fram hur man får bort dom. Därför har jag strött tvättmedel i hela badrummet och i alla andra hörn i lägenheten. Och så har jag hällt koncentrerat klorin i alla avlopp. Försök överleva nu fiskjäkel!Dagens låt är Good Song med Salem al Fakir. Puss till honom!http://www.myspace.com/salemalfakir

jaha, måndag. en ny vecka har börjat på tidningen City. En ny vecka precis som alla andra, bara det att nu är jag tillbaka, för dagen klädd i en citrongul klänning med rosett. Kände mig som ett litet paket när jag klev in på jobbet med Lina imorse klockan tjugo över 7. ruskigt tidigt vilket inte berodde på mig utan på att jag sovit över hos lina och hon gillar att vara tidigt på jobbet. Vi hade mysig filmkväll och drack te igår. Grönt te. Detox te. På jobbet var det sig likt. Konstigt att efter två veckor komma tillbaka till exakt samma sak. Inget hade ändrat sig förutom att några andra var sjuka än de som var sjuka när jag åkte. Jo en sak ändrade sig under dagen, vi fick en ny webbsida. city.se har bytt utseende igen. Från att ha varit nått slagas dåligt hopkok med expressen har det blivit ett lite mindre dåligt hopkok. alltid nått. Hoppas den blir bättre och bättre från och med nu.Imorgon tror jag att jag kommer få brev om mitt fadderbarn. Det jag vet nu är att hon heter Sona, är 7 år och bor i Gambia. Jag tror att man ska uttala det Sååna. Det är ganska fint faktiskt.Nu ska jag börja läsa en ny bok. Vad jag älskade av Siri Hustvedt. Tror det är bra. Folk säger det.Och angående rubriken: Ibland känns det som att man öppnar ögonen igen. Lite som när man simmat under vatten och komer upp över ytan. Det blir liksom lite lättare att se, och man känner sig tydlig. Jag gillar det.