ni vet när man var liten och hade hemlängtan. man blev ledsen och grät för man ville tillbaks till sin säng hemma. tillbaka till tryggheten, till mamma och pappa eller till gosedjuret. så känns det nu. jag vill ha tillbaka mormor. jag vill bara ha tillbaka henne. som när man helt enkelt inte vill sova i sovsalen på lägret utan man vill hem till sin egen säng. men det går ju inte.

är man mitt ute i skogen på ett läger så kan man ju inte plötsligt vara tillbaka i sin egen säng. man får stå ut och klara av situationen även om det känns som en evighet tills nästa kväll och dockan ligger bredvid i sängen igen.

så är det nu. jag kan inte få tillbaka mormor och det känns åt helvete och det är på riktigt en evighet tills jag får träffa henne igen. fan.