två bilder från idag. Spenderade några timmar efter träningen med att njuta av varmt väder och båtar. patrik har en båt precis neranför mig, jag käkade sallad, patrik tvättade båten och filippa pluggade till samhälsskunskaps prov. mysigt.

varför ska det vara så svårt att vara i nuet? det var en person som sa till mig, det är så härligt att vara i nuet. Det funkade i tre veckor. Sen kunde han inte vara i nuet längre. Sen kom alla tankar ifatt honom och han trasslade till det.
Men egentligen, hela den här grejen med att vara i nuet. Det funkar ju inte. Det är inte så människan är skapad. Jag menar, när vi bodde i de där grottorna på stenåldern eller så. Inte sjutton levde vi i nuet då. "Jag är inte hungrig nu så jag väntar tills jag är det, skit samma om björnen står kvar eller om det finns några bär på träden, jag lever i nuet, jag behöver inte tänka på det nu"
Det är ju samma människor nu. Inte har vår instinkt förändrats för att det finns seven eleven. Jo, något kanske när det kommer till mat. Men jag menar instinkt som i på vilket sätt man ser på livet. Hur mycket vi än vill vara i nuet, fokusera på oss själva och göra vår grej, så tror jag inte att det går. Vi är inställda på att se framåt så vi klarar oss när den situationen kommer. Vi är förberedda och har verktygen klara så vi kan ta tag i nästa situation. Jag tror att det är bäst att acceptera att den här "leva i nuet" prylen inte funkar. Och kanske att det inte är nått att sträva efter. Vad är det som är bra i en situation om vi inte ser att följden av den oxå blir bra?