Till samlingen av mindre filosofiska inlägg vill jag bara lägga detta, där jag tänker berätta att en kollega och jag insåg att vi måste dricka en massa vin imorgon för att inte tröttna på varandra. Det var länge sen det hände nått kul på jobbet så vi får helt enkelt fixa det på fritiden. Har man aldrig kul tror man till slut att det beror på personen man aldrig har kul med. Men så är det ju då rakt inte. White Wine on Wednesday helt enkelt.En fin text av alanis morriset:sometimes is never quite enough, if you´re perfect.dont forget to win first place, dont forget to keep that smile on your face.be a good girl, try a little harder, make me prouder.

Är det så att man måste vara på väg mot nått hela tiden? Jag har försökt tro att det inte är så, att man faktiskt kan vara i nuet och tycka att det är bra. Men jag har nästan insett att det inte funkar. Man är ständigt på väg.Människan är enda djuret som vet att det ska dö. Kanske är det därför vi hela tiden funderar över vad som händer härnäst. Vi måste liksom ta vara på varenda sekund för vi vet att de kommer ta slut.Det kan ju vara en bra sak. Att ta vara på varenda sekund. Vi utnyttjar allt till bristningsgränsen för att tillfredställa våra behov för stunden, och för vad vi tror vi vill nästa vecka eller om ett halvår. Men gör inte det oss väldigt beräknande, kräsna och självcentrerade? Måste man verkligen veta vad som är rätt för en själv hela tiden? Ska man ens försöka räkna ut vad ens handlingar varje dag får för resultat i hur man mår i framtiden? Kan vi inte istället bara vara just här, just nu. Tänk va skönt.

Hade glömt bort att det var såhär att jobba. Man hinner ju inte tänka fördigt sina tankar utan att bli avbruten. I dont like it. Idag har vi diskuterat småcitrus familjen, vilka som ingår, vem som är godast och så vidare. Vi kom fram till att vi mest gillar klementiner. De är lätta att skala och så har de inga kärnor.Och så har vi kollat på den här filmen oxå.http://www.youtube.com/watch?v=s1Qt52fn9O8